Doles PR–haveri del två– nu med Google AdSense

Publicerad 2010-05-28, 12:10 av Friends Agenda

Berättelsen om hur lilla filmbolaget WG Film AB (omsättning cirka 6 miljoner kronor), filmaren Fredrik Gertten och producenten Margarete Jangård gick i clinch med supertungviktaren Dole (omsättning cirka 50 miljarder) är en klassisk David och Goliat historia.

Det började när jätten Dole ville stoppa dokumentärfilmen ”Bananas”. Den till stora delar historiska arbetsmiljöskildringen från bananplantager i Nicaragua, fick bolaget att hota med jurister och sin blytunga plånbok.

I sak hade Dole (tidigare Standard Fruit) inte mycket att komma med. Filmen var en i Michael Moore tider ovanligt balanserad historia.

Företagets stämningsansökan kom efter att man sett en trailer på nätet och var mest lik en pressrelease som inte tagit sin medicin; hätsk i ton, tunn i innehåll. Men den gav små filmfestivaler och distributörer i USA kalla fötter.

En viktig anledning till att David till slut tog hem spelet var en kostnadseffektiv och skicklig PR-strategi som korthet gick ut på fullständig öppenhet (filmen var sitt eget bästa försvar) och uppammande av stöd från både allmänhet och den politiska sfären där riksdagspartierna från höger till vänster enades i uppmaningen till Goliat att lägga av.

En viktig lågpriskanal för David blev nätet där allt material kring film och strid fanns tillgängligt på sajt och den egna Facebookgruppen.

Det hela slutade med att företaget drog tillbaka sin stämningsansökan. Fredrik Gertten jobbar just nu på en uppföljning om det lätt bisarra mötet med storföretagsvärlden. Och Dole fortsätter att bjuda på underhållning, nu i samarbete med Google. Den beskrivs av kulturjournalisten Andreas Ekström i facktidningen Journalisten.

Dole har köpt ett antal – okänt exakt vilka – sökord som gör att den sponsrade länken med företagets version poppar upp vid sökningar på exempelvis ”fredrik gertten” eller ”Bananas” (på sökningar via google.com, några sökord för svenska Google har Dole klokt nog inte köpt).

Till skillnad från Journalistens krönikör anser vi inte att företagets strategi är ett hot mot demokratin, slutsatsen blir istället att bananbolaget åter tar till plånboken och lämnar huvudet hemma på plantagen.

Den som klickar på länken hamnar i ett daterat och obegripligt dokument som gör vidare Googlande nödvändigt. Och där regerar David. På Wikipedia utgör debaclet med ett litet filmbolag 20 procent av giganten Doles officiella näthistoria. Även nätsökare som är totalt ointresserad av arbetsmiljö under 1970-talet – säg en potentiell investerare eller ekonomistudent – får Doles lätt rättshaveristiska dokument tryckt i ansiktet.

Det är begripligt att Dole vill värja sig mot gigantiska skadeståndskrav genom grupptalan. Men genom sin kommunikation gör man ett bättre – eller värre – jobb än filmarna för att fylla rollen som brutal imperialistisk utsugarbuse. Enda förklaringen är att ledning och styrelse när en hemlig dröm att ta bakvägen till Hollywood som skurkarna i nästa John Grisham rulle.

Nyhetsarkiv