Åsa Kasberg kommer närmast från egen konsultverksamhet, där huvudkunden varit Ericsson. Hon har under flera år ansvarat för kommunikation och varumärkessamordning för några av de viktigaste internationella branscheventen för det svenska exportföretaget, som till exempel Mobile World Congress i Barcelona. Hon har även varit marknadsvarig i ett flertal större projekt.

– Jag är extremt nöjd att vi lyckades locka Åsa till Friends Agenda. Åsa är ett energiknippe och lite av en kvalitetsfreak, detta i kombination med hennes uthållighet, gör henne svårslagen när det gäller att omsätta strategier i praktiken. Vi har idag en övervikt mot strategiska uppdrag, och vi behöver bli bättre på att hjälpa våra kunder att omsätta storslagna idéer till praktisk handling. Där behöver vi såna som Åsa.

Åsa Kasberg tillträder sin anställning i början av mars 2012.

– Friends Agenda är en perfekt blandning av mod och genialitet. De har en oerhört lustdriven inställning till sina kunders affär och till idéarbetet. Här kommer jag att trivas, säger Åsa Kasberg.

Allt fler företag inser vikten av kommunikation och PR-branschen växer som aldrig förr. För att möta detta intresse har Folkuniversitetet och PR-byrån Friends Agenda tagit fram en ny, skräddarsydd utbildning i Public Relations.

Den nya utbildningen, Diplomerad PR-kommunikatör, ger grundläggande kunskaper i Public Relations som yrkesområde. Målet är att deltagarna ska lära sig praktiska verktyg, kombinerat med en teoretisk förståelse för vad som krävs för att lyckas med PR.

– Vi strävar alltid efter att kombinera praktiskt lärande med ett vetenskapligt förhållningssätt, säger Eva Arnek, avdelningschef på Folkuniversitetet. Friends Agenda möter oss i den strävan. Vi uppskattar att de har ett så analytiskt förhållningssätt till sin bransch.

Kursledaren för utbildningen är Juan Navas, PR-konsult och projektledare på Friends Agenda. Han har arbetat i mediebranschen i mer än tio år samt föreläst om PR och kommunikation, bland annat på Folkuniversitetets kvällskurser.

– PR-branschen är under konstant utveckling. Vår ambition med utbildningen är inte bara att lära ut våra gemensamma kunskaper från Friends Agenda, utan även att bidra till branschens utveckling genom att förbereda deltagarna för morgondagens arbetsmarknad, säger Juan Navas.

– Kommunikationsbranschens discipliner integreras allt mer och för att bli en framgångsrik PR-kommunikatör krävs en förståelse för hur PR och reklam samspelar, säger Juan Navas.

Utöver Juan Navas kommer även flera gästföreläsare med olika spetskompetenser inom PR och medie- branschen att delta, bland annat från Friends Agenda.

Mer information om utbildningen, som börjar i februari, finns på Folkuniversitetets hemsida.

Säkerhetsfilmer är hårt reglerade till sitt innehåll, och det är varje flygbolags skyldighet att tillhandahålla säkerhetsinformation. Rent kommunikativt har dock många av dessa filmer ett väldigt lågt observationsvärde och dålig daterad datorgrafik.

– Många i vår bransch tycks glömma att säkerhetsfilmen är en del av varumärkesbyggandet. Vi ville ha en film som speglar hur vi i övrigt upplevs som flygbolag, det vill säga moderna, engagerade, personliga och serviceinriktade. Vi gjorde en upphandling, där Friends Agenda kom med den kreativt starkaste idén, säger Susan Engman, affärsutvecklare på Novair.

Friends Agenda har länge haft fokus på visuell framställning av PR-koncept. Och företagets ansvarige för visual arts, Petter Edelswärd, är den som ansvarar för produktionen.

– Vårt mål är att få åskådarna intresserade av säkerhetsinformationen samtidigt som vi ger dem en känsla av vad Novair står för. Vi har en bra idé, och vi har kontrakterat en fantastisk regissör för jobbet. Jag kan lugnt säga att jag ser fram emot min nästa charterresa, säger Petter Edelswärd.

Filmen regisseras av Carl-Axel Wahlström (Hobby Factory).

- – Friends Agenda kombinerar kreativitet med affärsförståelse på hög nivå, ett område där jag idag ser ett stort starkt behov och tillväxtmöjligheter för ett starkt erbjudande, säger Ann-Sofie Krol som har lång konsulterfarenhet från en rad av Sveriges största internationella företag. Hon har tidigare även varit vd för webb- och analysföretaget Find Agent.

– Med Ann Sofie ombord kan vi ytterligare vässa vårt erbjudande inom analys och stötta våra kunders strategier på alla nivåer från intern förankring till digital taktik,, tillägger Sara Leffler Morge.

Friends Agenda har ökat sin omsättning med omkring 60 procent under 2011 och sedan Sedan sommaren har Friends Agendabyrån rekryterat ytterligare tre nya medarbetare: Juan Navas, engelsktalade copywriter och PR-konsult som tidigare bland annat har arbetat med person-PR och som informationssekreterare vid svenska Hovet. Jonas Blomqvist, copywriter och projektledare med erfarenhet från bland andra Adidas, Ericsson och webbyrån Ottoboni. Samt.  och Anna Gerdin med bakgrund som PR-konsult i New York, USA. Med Ann-Sofie har Friends Agenda nu elva konsulter.

– När Friends Agenda startade för drygt två år sedan hade vi en vision om att bidra till en mer dynamisk kombination av kreativitet och resultatinriktad corporate communication. Det har visat sig att kunderna delar vår syn, i alla fall om man ska tro tillströmningen av nya kunder, säger Sara Leffler Morge.

Min kollega Sara Morge har tidigare skrivit utmärkt om kommunikationens styvmoderliga behandling i många företagsledningar. För egen del minns jag en frustrerad nyutnämnd kommunikationsdirektör i multinationellt teknikföretag som svor över hur gubbarna betraktade kommunikation som servettvikning vid en middagsbjudning; ”Det är inte maten, det är inte ens hur det smakar, det är bara något man piffar med på slutet för att det ska se lite trevligt ut”.

Det är lite förvånande att se hur DN, ett medium som har som sin affärsidé att informera och kommunicera med en bred målgrupp, nu förfaller till samma sorts retorik.

I andra änden vet jag att ett stort antal kommunikations-, PR- och reklambyråer precis lämnar in sina anbud till en annan offentlig institution som upphandlar kommunikationstjänster – Försäkringskassan. Det fiktiva uppdraget bottnar i ett i allra högsta grad reellt problem som byråerna ombeds hitta en lösning på. I samband med tandvårdsreformen 2008 fick Försäkringskassan i uppgift att genom ekonomiska subventioner uppmuntra fler unga vuxna att besöka tandvården med större regelbundenhet. Reformen i sig finns det många åsikter om, men problemet idag är att de allra flesta svenskar i åldern 20-29 år inte känner till subventionerna. Det finns alltså avsatta offentliga medel som inte utnyttjas på det sätt som det var tänkt. Detta är i allra högsta grad ett kommunikativt problem som förtjänar en kompetent lösning.

Det intressanta med DN:s granskning är att den vänder udden mot det faktum att regeringen överhuvudtaget köper in kommunikationstjänster. Jag tvivlar på att tonen varit densamma om det rört sig om andra former av utrednings- och utbildningsuppdrag. Undertonen sammanfattas väl i en av de publicerade läsarkommentarerna:

”Kan man inte förklara så vanligt folk förstår så finns det bara en utväg: AVGÅ.”

Ja, eller så inser man sin begränsning och ber om hjälp. Det finns ju faktiskt utbildningar att köpa.

Robert Svensson

– Jim korsade en gräns som få av oss andra var villiga att korsa. Vi satt alla på läktarplats och såg hur han korsade gränsen. Och genom att han gjorde det åt oss, kunde vi lära av hans exempel utan att behöva följa hans fotspår.

Jag tänker inte betygsätta The Phone Houses agerande. Kommunikation är en sak. Intern politik och verksamhetsproblem är något annat. Och vad som är vad, är sällan uppenbart för oss åskådare.

Däremot har företagsledningen gett oss ett utmärkt tillfälle att studera krishantering, och dess effekter, i nya medier. The Phone House driver nämligen en relativt aktiv Facebooksida. Innan SVT:s reportage sändes handlade alla inlägg om nya produkter. Efter programmet ändras fokus: krishanterarna på The Phone House producerar 16 inlägg på sin Facebooksida. Samtliga syftar till att skapa förståelse och sympati för företaget gentemot den bild som SVT presenterar.

Det går inget vidare. Med sina inlägg bjuder ledningen upp till dans – och under den kommande veckan publiceras hundratals kritiska, för att inte säga hatiska, kommentarer. Slutsats: Det goda uppsåtet till trots förlängde företagets egna insatser krisen, snarare än att mildra den.

Varför blev det så? Till att börja med var medievalet tveksamt. Alla som besökt The Phone Houses Facebooksida vet att den vände sig till teknikintresserad allmänhet. Det var en sida om företagets produkter. Punkt. Efter SVT:s kritiska reportage bytte hemsidan plötsligt helt inriktning. Istället för de senaste produkterna handlade hemsidan nu om felaktigheter i mediebevakningen av företagets säljorganisation. Inte nog med att man missbedömde den egna kanalens ton och inriktning, man bjöd dessutom in till diskussion om kritik mot affärsmetoderna utan att ha resurser för att möta anstormningen av kritik. Inlägg fick stå oemotsagda och den utlovade diskussionen uteblev.

Företagsledningens tredje, och allvarligaste misstag, ser ut att vara att man inledningsvis fokuserade på att hitta fel i SVT:s bevakning. Istället borde man, om man hade följt den krishanteringens ABC, ha fokuserat på att visa empati och förståelse för alla ungdomar som hade drabbats av företagets missförhållanden. (Kollegan Paul Ronge skriver mer pekpinnemässigt om detta här).

Det sägs att man inte ska döma andra efter sig själv. Särskilt inte om man sitter på läktarplats. Men om jag utgår från mitt eget Facebookflöde så är det först när jag ser hur The Phone House försöker underminera SVT:s trovärdighet, som mitt intresse för Dokument Inifråns reportage väcks.

Som sagt, man ska inte kritisera andra från läktarplats, men jag svårt att tro att syftet med The Phone Houses krishantering var att dra ännu mer uppmärksamhet till reportaget och locka fler tittare till SVT Play. Men tack, The Phone House för att ni korsar gränser. Ni lärde er förhoppningsvis en läxa och försåg samtidigt oss som står på läktaren med ovärderliga studieexempel.

Läser i branschpressen att kungahuset rekryterat Bertil Ternert som ny kommunikationschef. Tyvärr tycks branschpressen ha missat vilken stjärna Bertil faktiskt är. Med erfarenhet från försvarsmakten under u-båtskrisen och åtskilliga år på SAS, så vet han hur man hanterar kriser. Riktiga kriser, sådana som handlar om liv, död, krig och fred.

Enligt Resumé så är det Carl XVI Gustaf själv som ligger bakom rekryteringen av Ternert. Så klart, great minds think alike.

För även om det är lätt att göra sig lustig över kungens svaga betyg, hans dyslexi och formella stolpighet, så vet han mer om medierelationer, drev och krishantering än majoriteten av landets mest profilerade pr-konsulter.

Därför var det också med viss förtjusning jag såg mina branschkollegor kommentera kungens beryktade presskonferens under älgjakten. Den ena efter den andra tog plats på manegen och propagerade öppenhet, dialog med pressen, långsiktig planering, övervägd respons och så vidare. Bra dussinråd som är relevanta för nästan alla makthavare i den privata såväl som offentliga sektorn. Men kungen är inte som kommunalrådet som gjort bort sig, eller som VD:n som vaknat upp till ett drev, eller ens som statsministern.

Kungen kan undvika följdfrågor. Och inte ens de duktigaste undersökande journalisterna har tillgång till kungens privata mobiltelefonnummer. Han anpassade sitt utspel efter sina egna unika förutsättningar.

Mycket riktigt ökade stödet för kungahuset efter avslöjandet, samtidigt som kritiken mot kungahuset slog tillbaka mot pr-experterna.

En klok gammal informationschef – det kan ha varit Ericssons Henry Stenson – sa i en intervju för inte så länge sedan att hans erfarenhet lärt honom att aldrig döma en företagsledares kris- och mediehantering utifrån vad man ser i media.

Poängen var att varje kris och kommunikationsutmaningen kännetecknas av en lång rad interna faktorer som kanske också är potentiella kriser värda att undvika. Det du inte läser eller får reda kan vara exempel på framgångsrik krishantering, som får en eventuell medial fadäs eller felsägning att vara ett lågt, eller till och med nödvändigt, pris att betala. Exempel på sådana interna faktorer kan vara interna maktstrider i ledningsgruppen, oenigheter bland ägare, styrelse eller andra intressenter. Den oreda som syns i media, kan i sådana fall te sig överkomlig jämfört med det Ragnarök man lyckades undvika.

Lärdomen är att varje utmaning kräver sina unika lösningar, och att man kanske ska vara lite försiktig med att recensera andras mediehantering från utsidan.

Det är lätt att föreställa sig de interna och potentiellt förödande kriser som Kung Carl XVI Gustaf kan ha haft att hantera när förhandsexemplaren av ”Den motvillige monarken” landade på landets nyhetsredaktioner.

Mot den bakgrunden vet erfarna informationschefer, som Stenson och Ternert (som jobbat ihop på SAS), att varje kris har sina egna regler och att det enda som i allmänhet går att förutse är mediernas agerande.

Och att en av de viktigaste utmaningarna i stödet till nya chefer, vare sig de heter Victoria eller Hans, är att få dem att förstå att kriser blåser över, bara man förstår att hantera mediedramaturgin.

Det enda vi saknar nu är vårt fina diplom som försvann i vimlet. Någon som sett det?

Det här betyder att dina kunder tar med sig sina vänner även när de shoppar, söker och slösurfar på nätet. Ett ständigt entourage som dyker upp med likes (och snart dislikes? ) när du minst anar det. Det betyder också att effekten av din sökordsannonsering kan raderas på ett musklick.

De goda nyheterna är att du äntligen kan tjäna pengar på sociala medier! För när vännerna följer med dina kunder på nätet så slipper du oroa dig för om den dyra viralfilmen sågs av rätt personer. Du slipper ligga sömnlös över hur du ska förklara affärsnyttan av det svindyra Facebookspelet.

Allt du behöver göra är att vara: relevant, intressant och på allvar starta konversationen med de som är nyfikna på dig.